Aujourd'hui je vous fait un petit hors-série parce que je trouvais ça intéressant de vous raconter comment j'ai appris le suédois et de vous faire un point sur mon niveau de langue. Comme vous avez pu le voir, maintenant j'écris souvent mes posts en suédois parce que ça me fait pratiquer l'écrit, et je pense que je maîtrise plutôt bien la langue. Je reste meilleure en anglais mais je pense que je suédois n'est pas très loin derrière. Honnêtement je suis plutôt fière du chemin que j'ai parcouru par rapport à ça parce qu'au début c'était pas gagné.
Thilde, donc ma première mère d'accueil ne me parlait qu'en anglais, elle parlait en suédois au enfants mais ils n'étaient là qu'une semaine sur deux, ce qui faisait que j'entendais du suédois mais ne le comprenais pas, et au lycée on me parlait aussi anglais, donc j'ai principalement appris seule au début, quand je le pouvais je disais ce que je savais en suédois mais l'anglais était privilégié.
Puis, en décembre, j'ai déménagé et je suis allée vivre chez Nick et Meg, qui parlent anglais à la maison parce que Meg est américaine et ne parle pas beaucoup suédois bien qu'elle comprenne tout, donc j'entendais encore du suédois mais ne le pratiquait pas vraiment à l'oral. On s'écrivait de temps en temps en suédois avec Anita mais c'est tout, et au lycée je faisais ce que je pouvais mais j'étais assez timide, j'osais pas trop parler suédois parce que j'avais un peu honte de mon niveau et de mon accent, et les gens en avaient vite marre, il faut savoir qu'en Suède les gens pensent que c'est plus simples de parler anglais aux étrangers et ils ont très souvent la flemme de faire l'effort de parler lentement en suédois, ils préfèrent switcher direct vers l'anglais, c'est aussi une des raisons pour lesquels il n'y a pas tant d'exchange student que ça qui sont capable de parler fluidement suédois et de se sentir à l'aise en le parlant.
En janvier, j'ai déménagé une deuxième fois, pour aller dans la famille où je suis maintenant, et ils ont refusés de me parler anglais, donc j'ai toujours parlé suédois avec eux, et j'apprécie vraiment qu'ils aient fait ça parce que j'ai énormément progressé, même si au début ça m'énervait un peu, mais je suis devenue beaucoup plus fluide, j'ose beaucoup plus, et j'ai appris beaucoup de vocabulaire. Je parle maintenant seulement suédois à la maison et je suis capable de parler des tous les sujets du quotidien.
Au lycée, donc dans mon deuxième lycée, je parle aussi suédois, je parle suédois aux profs, et à la plupart de mes amis ( j'ai une amie qui me parle principalement en anglais parce qu'elle vient de Zambie donc c'est sa langue maternelle, bien qu'elle parle aussi suédois à la perfection, mais elle parle un mélange des deux langues à tout le monde), mais sinon je parle aux autres dans la langue dans laquelle ils commencent, et quand ils commencent en anglais j'essaie de répondre en suédois. Je comprends quasiment tout, qu'on me parle de religion, de musique, de politique, de fringues ou de mecs, donc je suis assez fière d'avoir réussi à atteindre ce niveau même si ce n'est absolument pas parfait et je suis loin d'être bilingue, mais en huit mois je trouve que c'est relativement bien.
Quant à mon accent, j'ai demandé à une amie qui m'a dit qu'on entendait que je ne suis pas suédoise et que ce n'est pas ma langue maternelle mais on n'entend pas que je suis française, j'ai un accent mais on ne peut pas vraiment dire de quel pays je viens, j'en conclue que ce n'est pas si mal, même si, après en avoir parlé avec un autre exchange student il m'a dit qu'on entendait vraiment mon accent du coup je sais pas trop à qui me fier, mais ça m'importe peu pour l'instant, parce que j'arrive à m'exprimer et me faire comprendre, et j'ai demandé à mes parents d'accueil et ils m'ont dit qu'on entendait que j'avais appris la langue en Skåne, mais en même temps je n'ai pas un gros accent skånska, ça dépend des mots ( c'est plutôt une chance que je n'ai pas un gros accent quand on sait comment parle ma famille, au début j'avais vraiment du mal à les comprendre parce que je n'étais vraiment pas habituée à ce genre d'accent.)
Beaucoup de personnes pensent que le suédois est une langue difficile à apprendre, mais je pense que ce n'est pas si dur (même s'il y a énormément de règles que personne n'est capable d'expliquer), il faut juste de la motivation pour ne pas succomber à la tentation de la facilité avec l'anglais.
Idag gör jag en speciell post därför att jag tyckte att det skulle bli intressant att berätta hur jag har lärt mig att prata svenska och prata om min språknivå. Som ni har kanske sett, nu skriver jag ofta på svenska på min blog därför att det får mig att öva min svenska och jag tror att jag inte är så dålig. Jag fortfarande är bättre på engelska än på svenska men jag tror att svenskan är inte så lång bakom. Jag är ganska stol av hur jag pratar nu jämför hur det var i början därför att det var inte så säker att jag skulle prata bra svenska.
Min först värdmamma pratade bara engelska med mig, därför att det var lättare och vi träffade inte så mycket i dagen så det var bättre att ha samtal än försöka att prata svenska. Hon pratade svenska med sina barn så hörde jag svenska men de var bara här varje två veckor. I skolan alla pratade också på engelska till mig, även om jag försökte att prata svenska när jag kunde men jag har lärt mig att prata svenska mest själv i början.
I december flyttade jag hos Nick och Meg, som pratar engelska hemma därför att Meg kommer från Amerika och pratar inte så mycket svenska även om hon förstår allt, så en gång till hörde jag svenska men pratade jag inte. Vi skrev ibland på svenska med Anita men det var allt och i skolan försökte jag lite att prata svenska men jag vågade inte så mycket, jag var lite skamsen av min accent och min nivå, och människor här gillar inte så mycket att prata svenska med de som pratar inte svenska därför att det är jobbigt till de och de gillar att prata på engelska, eftersom det finns inte så många utbytesstudenter som pratar bra svenska.
I januari har jag flyttat en gång till till min tredje värdfamilj som är fortfarande min familj nu, och de vill inte prata engelska alls med mig så har jag alltid pratat svenska med de och gillar jag det därför att det får mig att öva på min svenska. I början var jag lite blyg och jag gillade inte så mycket att bara prata svenska men nu tycker jag att det är väldigt bra, och jag kan prata mer flytande och jag har lärt mig mycket nya ord och jag kan prata om nästan alla dagligen ämnen.
I skolan, i mitt andra gymnasium pratar jag också svenska, jag pratar svenska med lärarna och med mest av mina kompisar ( men jag pratar oftast engelska med en vän som kommer från Zambia, därför att hon har engelska som moderspråk och hon pratar lite av både språken till alla även om hon pratar flytande svenska). Annars pratar jag till människor i språket de börjar med, men när det är på engelska försöker jag att fortsätta på svenska. Jag förstår nästan allt, om religion, musik, mode, politik, kläder eller killar. Jag är ganska stol att ha den här nivå på svenska även om det är absolut inte perfekt men tycker jag att det är bra när man tänker att åtta månader sedan pratade jag ingen svenska alls.
Om min brytning, jag har frågat en svensk vän som sa att man kan höra att jag kommer från ett annat land men man gissar inte att jag kommer från Frankrike och en annan utbytesstudent sa att man kan verkligen höra att jag kommer från Frankrike, så jag vet inte vem jag skulle lita på men i alla fall jag bryr mig inte nu därför att jag kan prata och människor förstår mig. Jag har också frågat mina värdföräldrar som sa att man kan höra att jag har lärt mig att prata svenska i Skåne ( boende här har en väldigt stor skånsk brytning, speciellt nära Ystad, var jag bor) men det inte är helt skånskt ( det är lite konstigt när man vet att min värdfamilj har en stor skånsk brytning, och i början det var svårt för mig att förstå de...)
Man kan tycka att svenska är svårt att lära sig, men även om det inte är alltid lätt ( och det finns många regler som ingen kan förklara) jag tror att det är inte så svårt att lära sig, men man behöver mycket motivation för att prata svenska och inte engelska i Sverige.
